"Twingly statistik"

lördag 31 maj 2014

Beckas bakgrund och nya familjeliv...





Jag heter Becka och är en f d gatuhund från Rumänien. Jag kom till min nya matte i mitt nya hemland en vinterdag för precis ett halvår sedan, närmare bestämt den 1 december 2013.


Har precis landat på Arlanda efter en turbulent flygresa



Så skönt att stå på fast mark även om jag känner mig lite stressad efter dagens äventyr och alla nya intryck.



Första kvällen hos min nya familj. Jag var döhungrig och som tur var fick jag lite mat.



Här finns det två katter, Iris och Leo som är vana vid hundar men de undrade nog vem jag var? Här spanar de på mig.....Jag tyckte nog först att det var lite läskigt med katterna men hungern tog över handen. Leo var först lite tveksam till mig men han insåg snart att jag är en snäll hund. Iris blev helförtjust i mig på en gång. Hon är mer som en hund än en katt säger matte.



Första promenaden i Nynäshamn...det finns så många spännande dofter här


Lite läskigt var det med all trafik och alla nya ljud....










Min matte tycker att det är dags för mig att börja blogga nu om mitt vardagsliv i det nya landet.

Men jag kan ju börja med att berätta lite om min bakgrund.

Jag förmedlades genom organisationen Hundhjälpen och så här står det på deras hemsida om mig.



Becka hittades på gatan i Cernavoda, inte långt från hägnet. Hon var klart desorienterad och mycket rädd. På hennes beteende märktes att hon inte var van att vistas ute på gatan så hon har antagligen haft en ägare som nyligen övergett henne och nu visste hon inte hur hon skulle bete sig. Hon hade eventuellt körts med bil långt från hemmet för att inte hitta tillbaka. Becka skulle haft svårt att överleva på egen hand så hon fick följa med till hägnet där hon nu inrättat sig.

Becka sörjde sitt tidigare liv. Hon satt inledningsvis långa stunder och bara tittade ut i fjärran – som om hon väntade på någon. Med tiden har hon fäst sig vid personalen i hägnet och blir mycket glad när de ropar på henne och kelar lite. Även vi som besöker hennes hundgrupp får klappa henne och mysa lite. Becka är pigg, social och godmodig och vill gärna söka närhet. Hon är också god vän med de andra hundarna i sin grupp och befinner sig rangmässigt någonstans i mitten. Becka vill inget hellre än att ha tillhörighet så nu söker vi för hennes räkning en kärleksfull familj som välkomnar henne med öppna armar. Becka kommer att bli en härlig familjehund och sprida glädje omkring sig. Det får gärna finnas en trevlig hundkamrat i hemmet och Becka kan också tänka sig bo tillsammans med en katt.



Bilder från hägnet i Rumänien









Livet i Nynäshamn




Jag har anpassat mig bra här. Alla är så snälla mot mig. Matte säger att jag är en liten ängel som har kommit till henne. Ja, jag försöker verkligen inte att vara till besvär.




Det är stor skillnad mot mitt förra liv. Här har jag en skön biabädd att sova i på nätterna. Jag får ligga i soffan och så får jag god mat tre gånger om dagen. I och för sig är det lite snålt tilltaget tycker jag men matte säger att jag måste gå ner lite i vikt. 

Jag får väga mig en gång i veckan och först gick jag ner en hel del men nu har jag stått stilla sedan en tid tillbaka. När jag vägde mig sist visade vågen på 23,4 kg och matte vill ha ner mig till 21 kg. Det gillar jag inte men det är för min egen skull säger matte. Vad hon nu menar med det?

Jag har just inga kompisar här mer än katterna Iris och Leo. De är justa båda två. Iris är lite väl påträngande ibland när hon vill visa sin uppskattning. Hon kan svansa runt mig så det nästan är jobbigt men  det är en kul katt. Jag gillar nog Leo lite mer för han är inte så burdus, åtminstone inte på mig. Matte säger att Leo aldrig har brytt sig om mattes tidigare hundar men mig gillar han. Det märks för han lägger sig gärna bredvid mig i soffan eller på rumsmattan.


Leo och jag vilar i soffan....


......och här på rumsmattan








Mattes yngsta son, Robban tillhör också familjen. Han har varit sjukskriven i stort sett hela tiden sedan jag kom hit. Först skadade han benet i jobbet och det hände redan för över ett, ja nästan två år sedan. När det var läkt så hann han bara jobba i två månader tills  var dags igen. Nu skadade han axeln illa och han är fortfarande sjukskriven för han har så ont. Av den anledningen har han gått dagliga både korta och långa promenader med mig.


Här står Robban och jag och väntar på matte som är inne i en butik.


Här har vi tagit en vilopaus utanför närbutiken.








Det roligaste jag har varit med om nu i vår var nog när jag fick vara med på en kurs i vardagslydnad som matte håller i.
Först tyckte jag att det var läskigt med alla nya hundar men jag märkte ju snabbt att det bara var kul med kursen så jag längtade dit varje söndag. Jag hoppas verkligen att det blir en ny kurs snart igen........






Samling före kursstart


Här är Teo, Poshi, Rover och Molle


Här är jag, Rover och Isak i bakgrunden. Jag gillar nog Rover mest av alla hundarna. Han har också varit gatuhund men på Irland.


Jag och Rover....


Matte snackar något om att jag ska få gå en kurs i kantarellsök som hon ska ha i höst. Undrar vad det är för något? Låter mysko....











Är på hemväg på pendeltåget från en kursträff


Jag har också fått lära mig att åka pendeltåg, tunnelbana och buss. Det går hur lätt som helst även om det tog ett litet tag innan jag tyckte att det var okej att gå på bussen. Lite läbbigt är det när bussen kränger och slänger men nu har jag vant mig. En del kör som idioter säger matte och det kan jag ju bara hålla med om......



Här åker jag buss




Är det något som jag är direkt rädd för och som jag inte alls gillar så är det att åka bil men vi tränar på det också nu när Robban har fått ut bilen från verkstan.





Jag sitter i baksätet och måste då ha en säkerhetssele på mig. Matte sitter alltid bredvid mig så då känns det lite tryggare även om jag fortfarande känner mig stressad. Jag blir oerhört lättad när jag får komma ur bilen igen.....











I fredags åkte vi till ett ställe som heter Tyresta nationalpark. Vi skulle kolla på några djur där men det fanns bara några höns, en tupp och en kanin där. Jo, det fanns hästar också...


Jag undrade först var vi skulle göra här men det var skönt att komma ut ur bilen...



Vilka märkliga djur det finns här...



Doftar spännande gör det ändå...


Hönsen tillhörde inte mina favoriter...


...men kaninen var fin....




Skönt att jag hittade en skuggig plats för det var varmt i solen


....och så var det gott med lite vatten....
Annars är jag rätt dålig på att dricka.....











Min matte har fått diskbråck i ländryggen och det gör tydligen skitont och mest då i höger höft och ben. Hon kan knappt gå.

Idag har hon varit tvungen att gå ut med mig eftersom Robban har rest till en kompis och är borta hela dagen.







När vi kom ut vid lunchtid så öppnade himlen sig så vi blev genomblöta båda två. Jag tänkte vända om men det fick jag inte för matte så vi gick en liten runda. 
Det tog sin lilla tid eftersom matte stannade var femte meter för att det gjorde så ont. Hon hade en krycka att stödja sig emot och tur var väl det för annars hade vi väl aldrig kommit hem...



Det här är min käraste leksak, ett får som jag fick i julkapp av mattes dotter Carina. Den är jag jätterädd om. Ingen annan får leka med den.....


Nu är det dags för en ny rastrunda säger matte men jag har inte så bråttom.......











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar