Idag har det inte blivit några längre promenader utan bara
korta rundor.
Vi väntar på att den ilskna schäferblandisen ska passera. Hennes matte har svårigheter med att hålla henne......
Här tror jag att Albin har varit.....
....och jag vet inte vad han har upptäckt?
Här kollar Albin in storpudlarna som vi möter i stort sett varje morgon....
Nu står han och drömmer igen.....
Matte satt hela morgonen och ringde runt till olika
veterinärkliniker. Först ringde hon till Bagarmossens djursjukhus men där
hamnade hon bara i telefonkö, gång efter annan. Matte ringde dit igår
eftermiddag också men kom aldrig fram. De har nog jättemycket att göra.
Därför
ringde matte till Kolartorp i Haninge i stället men där fanns inga tider. De sa att Leo
måste till veterinär idag eftersom han inte äter någonting längre.
En katt får
inte matvägra eller svälta för det tar hårt på levern och det kan sluta illa och det fort också. Matte fick tips på flera andra kliniker
men de flesta låg alltför långt bort när matte inte har någon bil eller någon
som kunde skjutsa henne. Här i Nynäs är kliniken stängd på onsdagar och det är
en klinik som matte inte gärna besöker. Matte
kom på att det finns en veterinär i Västerhaninge så hon ringde dit och fick
tid på eftermiddagen.
Pendeltågen är ju inställda så det går bussar i stället just
till VH.
Matte stoppade in Leo i buren men eftersom matte inte kan bära med
sina artroshänder så ställde hon buren på en bagagekärra och gick till bussen.
Färden tog 40-45 minuter och Leo skrek oavbrutet hela vägen. Bussen var fullsatt och det var trångt och varmt. De flesta tyckte nog mest synd om katten .
Hemresan blev en repris i en ännu
varmare buss. Trötta personer, mest karlar blev nog ganska irriterade på den högt
skrikande katten. Det märktes även om ingen sa något. Leo har röstresurser kan
jag intyga.
Inne hos veterinären var Leo jätteduktig. Hon klämde och
kände överallt, kollade i munnen och sedan var det dags att ta blodprov. Leo
var helt lugn hela tiden trots att det tog sin lilla tid innan det kom ut
tillräckligt med blod. Veterinären tyckte att Leo var en otroligt lugn och
trevlig katt och det är han också.
Tyvärr trodde veterinären att det är njurarna som inte
fungerar och det är något som matte har varit orolig för. Provsvaren kommer i
morgon eller senast på fredag.
Matte berättade för veterinären att hon har haft en äldre
bror till Leo som bara blev tre år gammal bara för att hans njurar pajjade
totalt ihop. Det gick fort och började också med matvägran.
Balder (Leos äldre bror)
3/9 2005 - 26/11 2008
Nu måste matte tvångsmata Leo var tredje timme med en
dietkost som hon fick med sig från kliniken. Tack o lov är Leo en mycket
samarbetsvillig katt så han har fått i sig lite mat. Snart är det dags för
nästa måltid. Matte fick en spruta med sig. Hon rör ut maten i vatten och
sprutar in det i munnen på honom.
Ja, nu är det bara att vänta på provsvar och hoppas på det
bästa. Vi får hålla alla tummar och tassar. Jag tycker så synd om Leo…….
Och Iris blev orolig när matte gick iväg med Leo. Hon la sig i buren så fort Leo hade lämnat den när de väl var hemma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar