Skotträdd....tvingad vara ute...

Väntar på frukosten

Usch, så varmt det har varit idag. Varken matte eller jag gillar den här värmen. Jag var ju tvungen att gå ut ändå förstås. Det skulle bli en kortare förmiddagspromenad men jag trodde aldrig att vi skulle komma hem igen. 

När vi kom till småbåtshamnen hörde jag plötsligt ett skott. Jag blev stel som en pinne.  

Strax därefter hörde jag ett till och sedan ett skott till och då ville jag bara rusa hem men det fick jag inte för matte. Hon sa att det inte var någon fara. Det finns visst en skjutbana på andra sidan viken, åtminstone sa matte det men det spelar ingen roll. Är man rädd så är man.

I stället för att gå raka vägen hem så sa matte att vi skulle vila en stund så hon satte sig ned. 

Hon tvingade mig att sitta där fast jag var på helspänn. Efter en stund kunde jag i alla fall slappna av lite grann eftersom det inte hördes fler skott. 

Och där satt vi hur länge som helst. 

Till slut la jag mig ner för jag orkade inte sitta längre. Jag fick ligga där en stund innan vi gick vidare. Matte hoppades att jag skulle förstå att det inte var någon fara. När vi äntligen kom hem rusade jag in. Jag var ju hungrig också…..

Albin har precis kommit hem från en långpromenad nu på sena eftermiddagen. 

Albin börjar bli lite trött nu tror jag....

Här har han fått upp vittringen på något. Vet inte på vad för han brukar inte bry sig om vilt i alla fall. Kanske matdoft från skateparken. Åkarna brukar ha matsäck med sig....

En kort vilopaus....

Matte ska snart gå med mig snart nu när det är svalare ute….

Vi ska tydligen gå nu så jag får väl kliva ner från soffan....