En gråtrist regnig dag...sorgliga besked...

I morse vräkte regnet ner så vi väntade med morgonrundan tills det hade avmattats något....

Det blev att kryssa mellan vattenpölarna

Vi tog långpromenaden vid tiotiden så att Robban hann äta lunch (chili con carne blev det) innan han skulle iväg till jobbet...

Vi väntar tills bilarna har passerat förbi

Albin har varit på toa

Vid 15-tiden var Albin ute på en längre promenad igen, nu med matte. Bara lite duggregn då

Mycket bilar vid ishallen och även borta vid sporthallen. Tydligen matcher på gång...

Denna buske måste Albin alltid stanna vid

Och så blev det min tur. Det har blåst ned så mycket ekollon på de gångvägar som vi oftast går på så matte fick välja andra vägar idag. Det är inte så kul att åka på dem, förresten är det inte skönt att gå på dem heller..

Tyckte att det prasslade misstänkt..Vad kunde det ha varit månntro?

Ingrid

När vi kom hem fick matte en mindre chock. Den trevliga grannfrun ovanför oss hade plötsligt och oväntat avlidit. Vi mötte hennes ena dotter och matte frågade hur det var med hennes mamma eftersom vi inte hade sett henne på några dagar och fick då det sorgliga beskedet. Sist vi mötte henne ute var hon som vanligt glad och skämtsam..Hon ville alltid prata med mig men jag är inte så social av mig så jag såg väl  ganska så likgiltig ut...Livet kan ändras fort!

Dessutom har den rara grannfrun mittemot vår lägenhet blivit tvungen att flytta till äldreboende i förra veckan. Hon är 91 år och synskadad men väldigt pigg, fysiskt frisk och rörlig. Hon ramlade på balkongen i somras och bröt handleden. Efter denna händelse har hon blivit mer glömsk och senil. Hon har haft hemtjänst flera gånger om dygnet. Matte pratade med hennes son nyss som är här och tömmer hennes lägenhet. Hans mamma har tagit flytten väldigt hårt och inte blev det bättre av att hon måste sitta i karantän i två veckor på boendet. Hon är nu ledsen och deprimerad då hon inte får ta emot några besök pga coronasmittan. Hon har tidigare gått långpromenader så gott som dagligen med ett par väninnor trots sin ålder och det saknar hon enormt mycket. Dessutom har hon bott i den stora 3-rumslägenheten i 45 år och nu får hon bara ett rum. Stort problem med flytten och ny miljö är ju att hon inte ser någonting. Positivt är ju ändå att äldreboendet har mycket gott rykte, men ledsamt är det ändå...