I morse var det dags att åka till kursen i vardagslydnad
igen som jag har sett fram mot så mycket. Det blev premiär för Albin att åka
med bilgrinden där bak. Dessutom har Robban monterat in en avdelare så Albin
får ju mindre utrymme men han verkade trivas alldeles utmärkt.
Tur att matte ändrade sig och bytte till vinterjackan för
usch så kyligt det blev. Det hade regnat så sent som i morse precis innan vi
åkte och det blåste kyliga kraftiga vindar mest hela tiden. Matte blev helt stelfrusen ändå trots den varma jackan.
Jag var med på ett par övningar men mest höll jag Albin
sällskap. Han är med mest för att få social- och miljöträning och han tyckte
nog att det var kul. Det verkade så i alla fall. Nyfiket kollade han in vad de
övriga hundarna gjorde…..
Albin kollar nyfiket på vad som händer runt honom....
Jag tror att det tränar in platssittning....
Molle och Rover har ju varit med tidigare och är riktigt duktiga...
Harald var också duktig...Här ska husse dra i kopplet och hunden ska ändå sitta kvar.....
Vackra Ella var alla hanhundarna förtjusta i. Hon är enda tiken förutom jag....
De två unghundarna Diesel och nyfikna Mio i bakgrunden. Platsliggning för Rover....
Rover och jag är äldst och ungefär jämngamla, drygt fyra år. Jag är lite äldre än honom medan resten av hundarna är mycket yngre så man kan kalla det för en unghundskurs....
Här tränas hälsaträning. Hundarna får inte hälsa på varandra
De ska sitta ner medan hundägarna hälsar på varandra....
Rover och Diesel
Mio ville helst inte gärna sitta ner någon längre stund så det får han träna på....
Molle och Harald
Tränar hundmöten....
Hunden ska sitta kvar medan hundägaren går runt hunden
Nu är det tydligen dags för hundarna att söka efter matte eller husse som har gömt sig i skogen....Det hade jag gärna varit med på men det blev inte så tyvärr.....
Vips, så stod jag plötsligt uppe på bordet
Nu är det dags för hemfärd. Kommer inte matte någon gång?
På hemvägen stannade vi till vid Grizzly igen. Matte köpte
ett paket kycklingpinnar och ett paket med Dentalstick samt lite fryst
BARF-foder……
Matte berättade att inne i butiken hälsade hon på världens
sötaste och ljuvligaste lilla irländska settervalp, åtminstone enligt henne. Valpen var
bara 11 veckor gammal och så nyfiken och ändå så lugn. Det är något visst med
settrar säger matte men jag fattar inte vad hon menar?
Utslagen....
Den här dagen tog verkligen på krafterna så både jag och Albin är
genomtrötta…….Efter ett par timmars sömn tog vi en kortare promenad innan vi
fick kvällsmaten….
Igår började matte ensamhetsträna Albin och det gick bra. Vi var ute i cirka 10 minuter på en kort rastrunda medan han var hemma. Det kan ta mycket längre tid att lämna en omplaceringshund ensam än en valp som ensamhetstränas. Albin har ju sina rädslor så vi får gå försiktigt fram. För mig har det aldrig varit några problem med att lämnas hemma.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar