Det har snöat och varit -6 grader idag men det har varit en dag som gått i sorgens och orons tecken....
Matte kunde tyvärr inte närvara vid sin morbrors begravning som skedde idag och det av flera skäl.
Vila i frid
Evert
Man åker ju inte 62 mil enkel resa på en kafferast precis. Matte är dunderförkyld och har ont i sina bihålor. Hon kunde ju inte lämna oss hundar ensamma hemma heller.. Meningen var att matte skulle ta tåget upp igår men det gick alltså inte.
Robban kunde inte vara hundvakt eftersom han inte kunde få ledigt från jobbet. Han jobbar dygnspass och blev till och med tvungen att börja tidigare idag på grund av trafikproblem i snöovädret och hur länge han måste jobba är osäkert? Han lär ha att göra så det blir troligen övertid..
Matte fick dessutom ett mycket ledsamt och tråkigt samtal på förmiddagen. En yngre nära släkting fick en mycket obehaglig och oroande diagnos idag efter ett par månaders sjukdom. Visst, bättre att få en diagnos än att leva i ovisshet men ändå.....
Den medicinska behandlingen har ju gjort stora framsteg på området så prognosen är ändå god men det är inte helt lätt att tänka positiva tankar i den situationen även om det är en viktig del i tillfrisknandet....
Livet kan tyckas bra orättvist ibland säger matte och det håller jag verkligen med om....Varför just han?
Carpe
Diem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar