Livstecken...

 

Tänkte att jag skulle lämna ett livstecken från oss. Den här veckan har varit långt ifrån rolig. Matte har varit riktigt dålig och inte orkat göra någonting. Hon har inte orkat läsa, inte skriva, inte kollat på TV och har inte ens kunnat ha sina glasögon på sig längre stunder åt gången. 

Matte har alltid sagt att man ska undvika operation vid fullmåne eftersom risken för komplikationer är större då. Nu kunde inte matte vänta för besvären var så stora och när någon ny operationstid fanns visste man inte. 

Operationerna gick nog bra men hon har haft otroligt ont i käken och kinden som också har varit riktigt ordentligt svullen. På grund av mattes andningsproblem så använde de en extra tjock slang vid narkosen, vilket ledde till att matte sedan fick jätteont i halsen så de första tre dygnen efter operationen förra fredagen, fick hon bara i sig blåbärssoppa, nyponsoppa och vatten genom sugrör för att det gick inte att svälja. Värktabletterna och pencillinet fick delas i pyttesmå bitar. 

Först opererades bihålorna och där fanns massor av polyper långt ner i svalget.

Sedan tog käkkirurgen över och tog bort den fula tvärställda visdomstanden som tryckte mot bihålan och som troligen till viss del orsakat mattes ideliga inflammationer.

Det blev en lång operation, vilket gjorde att de satte in en kateter som senare ledde till att matte inte kunde tömma urinblåsan på två dagar. 

År 2019 var matte på allergimottagningen i Västerås och testades just för Kåvepenin, eftersom de ville se om matte tålde det läkemedlet, ifall det skulle behövas sättas in någon gång i framtiden. Det gjorde matte då, som tidigare reagerat negativt på även pencillin.

Matte skulle nu äta två tabletter morgon, middag och kväll i sju dagar. Men nu har nog matte fått alla biverkningar som man kan få av läkemedlet, enligt dess följesedel och mått riktigt riktigt pyton. På dag 3 började febern komma som igår nådde sin kulmen och var riktigt hög. På dag 5 kom nässelutslagen och dagen därpå, alltså igår, kom även klådan. I morse tog matte bara halva dosen men när sedan illamåendet kom och magen pajade ihop totalt, beslöt hon sig för att inte ta fler tabletter. Nu känner hon sig bättre och illamåendet och febern börjar avta....peppar, peppar..

Mot smärtan fick hon OxyNorm och Alvedon men värktabletterna har matte varit oerhört försiktig med eftersom hon är allergisk mot de flesta smärtstillande. De senaste dagarna har hon bara tagit 3 tabletter Alvedon /dygnet. Smärtan är överkomlig. Matte sköljer näsan två ggr/dagen med saltlösning och med näsolja tre ggr/dagen. Levrat blod kommer upp och då mest från halsen och det är ju meningen med sköljningen...

Så här ser matte ut på halsen idag men det försvinner ju så småningom..Jag tycker nog att Robban är lite elak som skrattar åt mattes blåmärken. Det är inte bara halsen och kinden som ser ut så här utan även vänster arm där blodkärl sprack när de skulle sätta in nålen inför operationen. Hela handleden och långt upp på armen är helt blålila men matte är ju svårstucken så det var ju väntat, säger hon....

Matte får inte lyfta tungt och hon får inte ligga plant. Hon får inte dricka eller äta varm mat utan måste vänta tills det har svalnat. Idag gjorde Robban ungsbakad torsk som matte mosade med potatisen. De senaste frukostarna har bestått av nyponsoppa, ett kokt ägg och en banan och det går lättare och lättare för matte att tugga mjuk föda. Det blir nog bra det här...

I onsdags var de här från Hjälpmedelscentralen och bytte vänster bakhjul på elrullstolen så nu väntar matte bara på att orka komma ut på promenader igen. Robban har jobbat några timmar på dagarna och tagit våra morgon- och förmiddagspromenader. Sedan har han gått en långpromenad med oss på kvällen innan läggdags så det har inte gått någon nöd på oss. 

I kväll var vi ute lite tidigare än vanligt för nu är han och Lena på födelsedagskalas. 

Matte tycker att vi hundar har varit otroligt duktiga och anpassningsbara även om Albin har varit lite rastlös mellan varven.