Promenader/dofter....grattis ...helt sanslöst/välfärd?...

 

Vi har tagit de vanliga promenaderna idag igen...Först Albin och sedan jag...

...och som vanligt måste alla spännande dofter undersökas noga. Både av honom....

...och av mig

En mycket glad golden går framför oss, eller går är ju synd att säga. Den hoppar och studsar fram och tillbaka...

Albin ute på eftermiddagspromenad. Här får de möte med en barnfamilj och deras dvärgpinscher. Albin fick sätta sig ner tills de hade passerat förbi, för den lilla hunden slet och drog i kopplet och ville fram till Albin, vilket matte inte trodde att han skulle uppskatta...

På hemvägen fick de ta vägen genom skolans stora parkering, eftersom kommunen höll på med något jobb på gång/cykelvägen

Idag hittade jag ovanligt många intressanta dofter..

Senare åkte matte till caféet för att gratta Lena som fyller år idag. Jag fick tyvärr inte följa med. Matte var väl där i någon timme innan hon tog ut oss på en varsin promenad igen....

Klockan var väl runt 17.30 när matte tog ut Albin. Hon såg redan då en person med rullator som uppförde sig lite märkligt men tänkte väl inte så mycket på det. Det var mörkt och svårt att se vad han sysslade med utan hon och Albin fortsatte sin promenad....

När vi sedan kommer cirka 45 minuter senare så hade mannen kommit en liten bit längre på gångvägen. Matte ser då att han inte hade några byxor på sig utan de hade hasat ner och bältet hade snott sig runt fötterna så att han inte kunde gå. Nu satt han på sin rullator och pratade i mobilen. Vi stannade och matte frågade om hon kunde hjälpa till på något vis? Det visade sig att han bodde på ett servicehem i närheten men inte kunde ta sig dit. Han hade pratat med dem i mobilen och de hade sagt att han skulle ringa till polisen för att få hjälp. Han berättade att han hade haft en stroke för två år sedan, att han var blind på ena ögat och hade ledsyn på det andra samt att han var diabetiker och kände att energin började tryta.

Matte ringde till polisen, där hon uppgav mannens personnummer och som därmed kunde se vart han hörde hemma. De ringde tills servicehemmet. Servicehemmet ringer upp matte och säger att mannen måste ta taxi dit. De har ingen bil som kan hämta upp honom. Matte säger till dem att då får de ringa till mannen själv och säga det. Polisen ringer till matte och berättar vad serviceboendet sagt och att han måste ta sig hem själv. Mannen säger att han inte kan ta taxi. Och vem vet hur länge han hade fått vänta på taxi för det finns inga i den här stan?

Det slutar med att matte ringer till Robban som lämnar caféet. Han hjälper mannen att få på sig sina byxor och kör honom till serviceboendet. När de kommer dit kommer en ur personalen ut och säger att de tänkte gå ut och hjälpa honom hem. Robban är så himla arg. Han säger till kvinnan "håll käften och gå in och gör ditt jobb. Hur kan ni låta en sjuk person sitta ute i kylan i timmar utan byxor? Ni anar inte hur lätt det kan uppstå köldskador. Det är banne mig ert ansvar att ta hand om era boende när de behöver hjälp. Nu ger ni honom en kopp varmt kaffe och ser till att han får duscha. Var så säker på att jag kommer att anmäla det här till socialnämnden och även till äldreomsorgen. Det är väl knappast meningen att jag ska behöva lämna min arbetsplats för att köra hem era boende när de behöver hjälp? Vems ansvar hade det varit om det hade hänt honom något allvarligt?"

Medan matte satt där och pratade med mannen innan Robban kom så berättade han att de får bara duscha en gång i veckan och det är på fredagar, så han hade gjort det tidigare idag. Han var inte nöjd med servicen på boendet överhuvudtaget. Och det kan man väl förstå efter kvällens händelse.