Äntligen är matte hemma igen. Hon har stått i kassan på caféet mellan kl 15 - 18 eller stått och stått. Hon har suttit på en barstol, som Robban fick ta dit härifrån oss. Matte har både knäskydd, vristskydd och tum/handledsskydd. Nu har hon plötsligt fått jätteont i höger vrist och har svårt att stödja på foten. Fysioterapeuten som skulle ringa idag angående eventuell antiinflammatorisk gelbehandling har lyst med sin frånvaro men det var väl lika bra det.
Allting har strulat för matte idag. Hon säger att hon aldrig skulle ha klivit ur sängen i morse. Matte städade bland annat duschrummet. Då tappade hon pumptvålen som var nyinköpt, så hon hade tvål precis överallt, för locket satt tydligen inte fast ordentligt..
Och när det var dags för Albin att ta sin långpromenad så ville inte han gå ut. Matte orkade inte hålla på att tjafsa med honom så jag fick gå ut före honom. Då blev han minsann sur, så när det var dags att ta en promenad igen innan matte skulle till caféet så stod han vid dörren och väntade......
Här kommer vi snart passera förbi en tjej i rullstol med två ilskna små hundar. Vi var tvungna att ta oss förbi för annars hade vi nog aldrig blivit klar med promenaden..Det går inte fort för henne att ta sig fram och hundarna stretar åt varsitt håll samtidigt som de blev hysteriska när de fick syn på mig...
Så intressant....
Och så kommer det en annan gaphals...
Jag lånade sängen som står i Albins rum medan han var ute
Det var otroligt många hundmöten idag. Albin skötte sig utmärkt förutom när han tänkte mopsa upp sig mot en chihuahua. Matte fick honom på andra tankar...
Bäst att noga undersöka vem som har varit här..
Det har blåst riktigt kalla vindar . Matte säger att det känns som snö i luften...
Matte har läst "Det femte barnet" av nobelpristagaren Doris Lessing. Boken utgavs redan år 1988.
Harriet och David Lovatt lever i en idyll. Harriet föder barn efter barn och deras stora viktorianska hus genljuder av skratt, doftar av hembakat bröd och är fyllt av liv och glada barnröster. Så väntar Harriet deras femte barn. Det är inget lyckligt havandeskap som de fyra tidigare. Och det är en mörk, ödesdiger kraft som kommer in i familjen när pojken föds.
Familjelyckan och kärleken vittrar sönder och det endast på grund av detta femte barn. Ben heter han och han är inte av denna världen. Han är så annorlunda, så våldsam, så skrämmande, så motbjudande att han inte betraktas som mänsklig. Ben blir bortstött av alla utom mamman som trots fasa och obehag inte förmår att överge honom. Alla familjemedlemmar flyr hemmet en efter en och det stora huset som en gång sjöng av liv och skratt gapar till slut av tomhet.
Det här är en kort roman,150 sidor som man sträckläser. Riktigt bra och engagerande och samtidigt obehaglig på något sätt. Slutet skrevs så att man vill läsa en fortsättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar