Nu har Leo varit hos veterinären. Hon blev helt imponerad av att han var så snäll och samarbetsvillig. Hon klämde, kände, tog tempen, kollade ögonen, öronen och i munnen och han var så snäll och stilla hela tiden. Inte ens när sköterskan tog blodproven reagerade han. Han är inte uttorkad och vikten var bra, 4,9 kg. När han hade anorexia för ett par år sedan vägde han bara lite drygt 3 kg. Veterinären ringer matte i morgon om provsvaren. Hon tyckte att Leo var otroligt fin. Det viktiga är nu att han äter....
Robban rastar oss utanför djurkliniken. Det var inte kul att åka bil med Leo kan jag tala om. Han skrek oavbrutet hela vägen till och från Arboga. Han tycker inte om att åka bil och det gör inte jag heller men jag är tyst i alla fall...
Det tog en timme innan Leo var klar. Albin och jag satt förstås kvar i bilen under tiden. I bilen som var parkerad intill oss satt en hund och skällde ilsket hela tiden. Han lät verkligen jättearg, på vad vet jag inte?..
Det var riktigt skönt väder när vi tog eftermiddagspromenaden, 10 grader varmt och solen tittade fram
Usch, dessa mopeder som låter så illa. De slutar tydligen i skolan för dagen för det är ett helt gäng som åker därifrån...
Albin reagerade på ljudet när förarna gasar på sina A-traktorer. De låter också illa...
Den obligatoriska busken som han inte kan passera förbi utan att först undersöka den...
Albin undrar vad det är för liv där borta men det är bara elever som är på väg hem från skolan...
Jaha, vad har jag mer gjort idag? Jo, jag har vaktat huset. Det har varit ett himla rännande i trapphuset. De håller på och tömmer lägenheten ovanför oss efter damen som avled för ett par veckor sedan. Matte försökte få tyst på mig men jag gillar inte när främmande människor kutar ut och in i huset hur som helst...
Det var nog därför som jag fick en längre promenad på eftermiddagen än vad jag annars brukar ta. Jag försökte förstås gena hem flera gånger men matte var envis...
Robban jobbar kvällspass idag igen och hoppas att det är lugnare än gårdagen. När gårdagens pass var över och han var på hemväg ringde han till matte vid 23-tiden. Han var både upprörd och helt slutkörd. Det hade varit kaos på avdelningen. De hade satt in en manlig sjuksköterska i stället för en undersköterska. Robban och han skulle dela på salarna så de fick hälften var. Det var bara det att Robban fick göra allt för sjuksköterskan kunde inte någonting. Han klarade inte ens av att ta tempen eller blodtrycket på patienterna. Han har jobbat som sjuksköterska i ett år och Robban undrar med all rätt hur sjuksköterskeutbildningen egentligen är numera? Dessutom ville han ta rökpauser men det fick han inte för Robban för han hann ju inte ens äta...
Problemet är att avdelningen är fullagd med mycket allvarligt sjuka patienter som ofta måste kollas, ta prover på, matas etc.. De har tre svårt sjuka i covid19. Robban tror inte att de kommer att klara sig. Varje gång de går in till en patient med covid19 måste ju visir och skyddskläder på, allt ska spritas och det blir ju hur många gånger som helst på ett pass. Det här är en strokeavdelning men de har även hjärtinfarkter, allvarliga lunginflammationer, svårt trafikskadade m.m. En sköterska gick in i väggen igår pga det höga ansvarsfyllda och stressiga tempot...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar