Långpromenader....hård blåst....incidenter

 

Albin undrar nog var alla hundar är, för de mötte inte någon idag heller, trots att han har gått två långpromenader...

En stunds filosoferande....

Han blev av med lite pälshår idag också, men det blåste så hårt åt alla håll och kanter, så matte fick det mesta på sig....

Vi mötte en lågstadieklass. Jag är tacksam över att matte alltid säger nej, när barnen frågar om de får klappa mig...

...och förskolebygget går framåt. Det ska vara klart i sommar

Det blev flera stopp idag, då Albin bara ville stå och filosofera...

Han gillar definitivt inte den hårda blåsten, som eskalerade på eftermiddagen. Han vill inte ens vara ute på balkongen då...

Nog blåser det allt. Jag försökte ta flera genvägar hem, men matte tvingade mig runt på en långpromenad på eftermiddagen också...

Robban kunde väl ha haft en trevligare start på arbetsdagen.

Först fick han åka hem till en kvinna och som hade ramlat och inte kunde ta sig upp. Kvinnan är stamgäst på caféet. Hon åker i en liknande elrullstol som matte gör, efter ett svårt sjukdomstillstånd för några år sedan. Hon kom hem från sjukhuset för en vecka sedan, efter att ha varit svårt sjuk igen. Hon låg på IVA länge (inte covid) och var väldigt illa däran. Igår kom hon till caféet med en kompis, som också åker i elrullstol. Robban såg att hon hade vanliga IVA-skador, minnesförlust, desorientering m.m. I morse hade hon ramlat. Hennes bror kunde inte komma ifrån, så hon ringde till caféet. Robban åkte dit och lyfte upp henne. Hon har ingen hemtjänst. Robban sa att hon måste kontakta kommunen, så att hon åtminstone kan få ett larm, om något händer. Hon har mycket svårt att stödja på benen nu efter sista sjukdomsfallet, även med gåstol.

Matte tycker i och för sig att det är märkligt att inte sjukhuset kontaktade kommunen med anledning av hennes hälsotillstånd och att hon bor ensam.

Robban hann inte mer än tillbaka till caféet, förrän han fick ställa sig och storstäda. En av stadens A-lagare hade lånat gästtoaletten. En stor handikappvänlig toa. Det var avföring precis överallt och lukten kan inte ens beskrivas efter besöket. Avföring med en massa läkemedel och alkohol i luktar inte gott. Lena höll på att spy och övrig kvinnlig personal som höll på med matlagningen äcklades också, minst sagt. 

Mannen som knappt har någon syn kvar heller, hade förstås klampat runt i det och sedan ut i cafélokalen, så Robban fick lite att göra. Tur att det hände precis innan lunchrusningen, så det var inte många matgäster där.

Matte kom dit med menyutskrifterna precis när Robban var klar med städandet. Det stank en blandning av Klorin och doftspray, men bättre det i alla fall. Undrar vad som hade hänt om inte Robban hade varit där, utan på en inköpsresa som meningen var, men som han inte sedan behövde? Han har varit med om det mesta i både ambulans, på akuten och sjukhusavd och är inte så äckelmagad precis. Inte så kul att ställa sig vid stekbordet efteråt, ändå..