Rastrundor...knaggligt...labrador

Matte tog morgonrundan med mig i morse och det var inte kul för henne. Underlaget är så hårt av knagglig is så det var svårt att styra. Hon blev förstås ordentligt omskakad också...

 

Inte blev det lättare för henne av att jag fick upp flera spännande vittringar på vilt för då varken hör eller ser jag någonting annat...

När vi efter många om och men äntligen var hemma igen, ringde matte till Robban och frågade om han kunde ta Albins morgonrunda och det gjorde han...

Han har sedan rastat oss under dagen också...

Matte skulle ha haft tvättstugan idag men kan inte ta sig dit med sin mycket onda höft och ben, så hon blev tvungen att tvätta sängkläder och handdukar i vår lilla toppmatade tvättmaskin här i lägenheten. Nu hänger det tvätt på tork i hela duschrummet. Allt fick inte heller plats i maskinen, så det får gå en omgång i morgon också... 

Matte läste idag om de mest populära hundraserna i Västmanland. I Kungsör toppar dessa raser:

1. Labrador 

2. Schäfer

3. Rottweiler

4. Golden retriever

5. Jack Russell

Matte sa att vi inte ska tala om det för Albin för de är ju inte hans favoriter precis, även om vi inte ser till labrador så ofta. De finns säkert mest utanför själva centrala stan. Övriga fyra raser möter vi ofta och jag lovar att Albin inte blir så himla glad då...

Jag har en längre stund legat och stirrat rakt in i väggen inne i Albins rum. Han gör det också till och ifrån och matte undrar förstås vad det är vi ser? Jag kunde tyvärr inte svara på det....

Snöat....rastrundor...sommartid

 

Regnblandad snö möttes vi av i morse. Inte alls skönt med tanke på att det blåste också.....

Vi kastade hushållssopor först. Sedan hamnade vi bland en massa bilar som skulle till sporthallen....

Det stod bilar precis överallt när det var dags för Albin att ta sin morgonrunda

Albin som iakttar precis allting blev nog lite fundersam över all trafik

Matte tror att det var danstävlingar med tanke på vad hon såg att deltagarna, mest flickor i olika åldrar, hade med sig...

När tiden närmade sig våra långpromenader vräkte snön ner, så det blev inga promenader. Matte ringde istället till Robban och bad honom att rasta oss när han hade tid. Han kom ett par timmar senare och tog en kortare runda med oss. Usch, det var så blöt snö och slaskigt värre...

Det har varit fullt ös på caféet. Lena har gräddat våfflor i parti och minut och Robban har haft fullt upp vid stekbordet. Dessutom hade Lena en beställning på smörgåstårta som skulle vara klar på förmiddagen. Det har kommit många nya tillresta gäster från andra delar av landet. Matte tror att det kan ha att göra med aktiviteterna i sporthallen...

Matte har beställt en våffla med hjortronsylt och grädde. Robban ska ta med sig den när han rastar oss runt 18-tiden. Matte äter bara våfflor en gång om året och det är på våffeldagen, liksom hon bara äter semlor på fettisdagen. Matte undviker numera mjölmat i det längsta, eftersom hon inte mår bra av det.

Med tanke på väderleken känns det lite märkligt att vi ska gå över till sommartid i natt. Matte gillar överhuvudtaget inte det här med ändrandet av klockan och det gör inte vi djur heller. Vi har ju våra inbyggda rutiner. Det borde vara normaltid (vintertid) året runt, tycker matte och jag instämmer...

Dagsregn...rastrundor...

 

Det har varit en långtråkig dag....Vi har bara tagit korta rastrundor i ruskvädret

...för det har varit ett riktigt trist väder med dagsregn

..och så var matte borta halva dagen. Hon skulle till vårdcentralen och fick ta taxi. Det är ju bra att man får åka sjuktaxi till rimlig kostnad men problemet är all väntan på taxin både dit och hem. Resan 15 - 20 minuter men hon blev tvungen att åka en timme innan och sedan fick hon vänta en hel timme efter läkarbesöket innan bilen kom. Chaufförerna sa att de har jättemycket jobb och dessutom har deras datasystem blivit hackat och det över hela landet, så det blir lätt kaos bland resorna, då alla beställningar och all information nu sker över telefon sedan en vecka tillbaka.

Läkaren skulle skriva en remiss till röntgen åt matte, angående de svåra smärtorna i höger höft och ben. Läkaren led med matte över att hon bara kan ta Alvedon, för de hjälper föga. Så nu är det bara för matte att bita ihop och vänta tills de hör av sig från röntgen.

Dessutom hade läkaren fått svar på remissen till lungmottagningen. De föreslog att matte skulle byta till andra astma/KOL-mediciner och eventuellt även lägga till en  blodtrycksmedicin till men det vägrar matte att göra. Hon har tröttnat på att experimentera med läkemedel som hon alltid blir ännu sjukare av. Läkaren insåg problemet och tyckte väl också att matte kunde fortsätta som vanligt. Det är ju framförallt inhalatorn med kortison som hon reagerar så starkt på men matte har själv kommit på att de dagar som hon mår som sämst så hoppar hon bara över nästa dags dos av kortisonet. Då lägger sig de jobbiga biverkningarna tills nästa gång, så matte tycker att hon har lärt sig hantera medicineringen ganska så bra även om andningsproblemen blir något jobbigare då...Problemet är att matte måste inhalera lite kortison för att dämpa slembildningen i lungorna. 

Robban kunde inte skjutsa matte till läkaren för han var tvungen att laga mat. "Dagens" idag var "Korvlåda à la Jerry Williams". Caféet kommer även att servera den rätten i morgon till minne av Jerry..

Nya delar/elrullstol...promenader...hundmöte

 

När matte skulle kasta hushållssopor i morse, så höll de på att renovera och byta dörr på sophuset, så man fick kasta soporna i en container istället....

Matte fick ju tillbaka elrullstolen igår. De har bytt ut både gasreglaget och den lilla ratten som reglerar hastigheten. Nu är snart allting utbytt på den. Teknikern frågade matte var hon hade fått tag i det punkteringsfria framdäcket någonstans, för fler hade frågat honom efter sådana däck? 

Matte köpte däcket på Jula

Matte blev glad när hon såg att de hade börjat att sopa trottoarer och gångvägar rena från allt grus...

...och Albin blev glad över att få sina långpromenader igen

...det fanns väldigt mycket som han behövde undersöka

...det ena trädet efter det andra

...för att inte tala om marken runt alla lyktstolpar

Han var till och med avslappnad vid de hundmöten han fick, fast det var mest små hundar som dök upp...

Däremot mötte jag en icke så vänlig hund av någon sorts mellanstor "kamphundsras". Han blev fullkomligt galen när han fick syn på mig. Matte blev faktiskt lite orolig, då det såg tveksamt ut om hundens matte skulle kunna hålla i sin hund. Vi skyndade oss därifrån. Då hörde vi att hundägaren svor en massa fula ord åt sin hund. Jag tror inte att det hjälper...

Jag hittade också en hel del intressanta dofter

Det är ju skönt att gruset försvinner men det var ett himla liv på de där arbetsmaskinerna...

Vi tog en varsin promenad på eftermiddagen också. Man får passa på när det är fint väder, sa matte. Det har varit sol och +10 grader men det ska tydligen regna i kväll.

Ett gäng grabbar dök upp, vilket gjorde att Albin blev lite på sin vakt. Han tyckte att det var obehagligt att passera förbi dem...

Matte har läst "Straff" av Ann-Helén Laestadius. Hon läser inte bara deckare och kriminalromaner, även om man kan tro det.

Romanen är fiktiv men bygger på verkliga händelser. Straff är inte bara en roman utan även en historielektion om vad samerna utsattes för i nomadskolorna. De sållades även bort från högre utbildning, i en segregation skapad av staten. Matte kan inte förstå hur man kan ha tillåtet att detta kunde få ske.

Det är 1950-tal och renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten är sju år när de tas från sina föräldrar och tvingas gå i nomadskola. Tryggheten byts ut mot en skrämmande tillvaro där samiskan är förbjuden, jojken är syndig och husmor straffar dem med riset. Föräldrarna vågar inte protestera. De fina herrarna lyssnar ändå inte.

Skräckväldet på nomadskolan smittar av sig på de rädda barnen som bildar sin egen inbördes hackordning med pojken Nilsa som huvudmobbare.

30 år senare har de fem valt olika vägar för att överleva eller åtminstone försöka förtränga.

Men så en dag är husmor tillbaka. Hon går där på gatan som om ingenting har hänt. Det blir dock uppenbart att ingen har glömt vad de har varit med om.

Boken är välskriven, gripande och berörande. Kan varmt  rekommenderas! Författaren har tagit med en del samiska ord i texten men i slutet av boken finns en samisk ordlista.