Idag har det varit betydligt kallare, -5 grader i morse och -7 nu. Ganska så skönt ute faktiskt, framförallt att man slipper regnet och slasket gillar jag....
Det är fint med rimfrost på träden och buskarna..
Matte använde hela sitt ordförråd och var inte på sitt bästa humör igår kväll. Albin och jag hade gått en varsin längre promenad, eftersom det aldrig blev någon promenad på eftermiddagen. När hon sedan skulle köra in elrullstolen, så var hissen helt död. Först misstänkte hon att någon hissdörr inte var ordentligt stängd men eftersom hon inte kunde gå uppför alla trapporna själv för att kolla, ringde hon till Robban. Han kom och då visade det sig att hissen har fastnat en bit nedanför våning 3. Matte ringde till jouren som skulle kontakta hissföretaget. Robban körde ner elrullstolen och parkerade den i cykelrummet på baksidan. Problemet var att batteriet var nästa urladdat och där finns inget eluttag. Matte skrev ett argt mail till hyresvärden om hissen som allt oftare krånglar. Sist sa fastighetsskötaren att de byter ut hissarna vartefter, men när är vartefter? undrar matte
Sent igår, när matte hade gått till sängs blev problemet med hissen åtgärdat. I morse kom Robban hit. Han hämtade elrullstolen i cykelrummet. Han tog morgonrundan med Albin, medan matte tog min men hon vågade inte åka så långt då, innan hon hade laddat batteriet.
Jaha, så var det dags att bli utskälld igen av den ilskna Shih Tzun. Att han bara orkar...
När matte och Albin var ute på långpromenaden ser eller rättare sagt hör de, att de får möte med den vita storpudeln. Ägaren går över vägen för att undvika mötet, samtidigt som hon ropar att hennes hund är snäll men exalterad. Matte tror säkert att hunden är snäll men den uppträder helt hysteriskt. Det kan aldrig vara bra med denna ständigt återkommande stress så fort han ser en hund, framförallt inte för binjurarna. Ju oftare han stressar upp sig, ju mer lättstressad blir han och det är inte bra för hans hälsa. Till mattes förvåning kollar bara Albin på storpudeln utan någon som helst negativ reaktion.
Det gjorde han däremot när han fick syn på "kamphunden" som satt fastspänd vid ett träd intill apoteket. Matte såg aldrig hunden för den smälte in i omgivningen, men det gjorde Albin som inte missar någonting. Det blev ett smärre utbrott men matte fick honom snabbt på andra tankar...
När vi var klara med våra långpromenader skulle matte köra in elrullstolen. Hon vill inte ha den stående ute i den här kylan och så behövde hon ladda batteriet lite till. I vanliga fall laddar hon batteriet på nätterna men nu gick ju inte det i natt.
Ja, vad händer då? Jo, då går inte den automatiska hissdörren igen.."suck". Det går lätt att köra in i hissen. Det är betydligt värre när hon ska backa ut igen. Elrullstolen får inte plats mellan hissdörr och entrédörr, utan den sistnämnda måste vara öppen. Problemet är att den stängs automatiskt. Nu har matte i och för sig en fjärrkontroll men vinkeln i det trånga utrymmet gör det svårt att backa ut, utan det blir alltid ett flertal försök innan hon genomsvettig har tagit sig ut. Och sedan ska hon försöka få igen hissdörren som har fastnat. Efter att ha tryckt på ett flertal knappar och puttat på dörren så stängdes den. Nu var det bara att hålla tummarna, att den skulle fungera när matte körde in i hissen igen. Matte var inte glad när hon äntligen kom in i lägenheten.
Det var inte bara hissen som fick matte på dåligt humör igår kväll. När Albin hade lagt sig och öppnat sin julkalender och fått sitt kvällsgodis, så skulle matte fika och jag skulle få mitt godis. Matte ska bära in en bricka med sitt fikabröd och mitt godis på och samtidigt har hon min julkalender under armen. Vad händer? Jo, hon tappar brickan, precis innan hon ska ställa ner den. En salig blandning med smörgås, chokladboll, pepparkakor och mitt godis hamnar på golvet och brickan i soffan. Ni anar inte hur mycket smulor det blir av fem pepparkakor. Jag hann ta lite innan matte kom med sopen och sopade ihop alltihop. Jo, matte hämtade nytt godis till mig och jag fick öppna min julkalender. Det är jättegott godis i den, men alldeles för lite i varje lucka, enligt mig.
Det var ju tur i alla fall att matte inte hade tekoppen på brickan utan skulle hämta den separat.
Alldeles nyss ringde på vår ytterdörr. Den stackars tjejen blev ordentligt utskälld av både mig och Albin, innan matte fick tyst på oss. Hon var från Hemtjänsten och hade fått ett larm, men hade gått fel. Matte förstod vem hon skulle till och hänvisade henne till en kvinna i porten intill...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar