Djurkommunikation.....

Min matte har låtit oss djur prata med en kvinna som kan samtala med djuren.  Det var riktigt roligt och mycket spännande tycker jag. Varför matte gjorde det? Jo, för att hon ville veta hur vi mår och hur hon kan hjälpa oss på bästa sätt.

Matte tänker inte avslöja så mycket av vad vi har sagt. Det får vara en hemlis men en sak kom tydligt fram ändå och det är att vi alla fyra trivs jättebra här. Vi får så mycket kärlek och omtanke och det tyckte matte kändes skönt att höra.

Nu sa ju jag förstås att jag helst ville ha matte för mig själv och det har hon ju fattat för länge sedan men att jag accepterar Albin för att han är min bror och så är det en snäll kille som behöver min hjälp ibland. Iris och Leo fanns ju här redan när jag kom.  Bara jag får min egentid med matte så är jag nöjd.

Även om Iris retar mig ibland vilket hon erkände också så är hon ingen elak katt. Och Leo kan umgås med alla. 

Djurkommunikatören sa att Leo är en vis och mycket klok katt och det har jag ju också sagt att han är. Leo hade sagt att han kan läsa mattes tankar och det har hon faktiskt ibland trott att han kan.

Matte blev lite full i skratt när hon såg att Leo hade sagt att han är sportintresserad. Mycket ovanligt för en katt men det har vi ju alla sett att han är när han följer sporten på TV. 

Sport på TV

Både jag och Leo sa att vi gillar mat och det börjar väl synas på mig trots mattes dietförsök. Vad gäller min hälsa ska matte kolla upp varför jag blir så himla trött emellanåt. Jag har ingen förklaring själv. Plötsligt ramlar ögonen bara ihop och det känns som jag inte har någon energi kvar...

Sitter och sover,,,

Iris kunde inte förklara varför hon envisas att kissa i bädden trots att hon vet att det är fel. Hon vill inte ställa till besvär för matte och hon hade ingenting emot kattlådorna sa hon. Iris vill också ha matte för sig själv och det är en av anledningarna till att hon retas med mig. 

Iris hade också sagt att hon ville att matte skulle byta tillbaka till ett blötfoder som hon köpte tidigare för hon mådde inte bra av den sorten som matte köper nu. Iris beskrev till och med hur förpackningen ser ut på den sorten som hon inte gillar. 

Iris vill inte ha den här maten....

Vi vet att Iris är kräsen men inte trodde matte att det förra fodret betydde så mycket för henne. Det fodret är lite svårare för matte att få tag i men hon kommer att beställa hem det.

....det här vill hon ha.....

Mest rörd blev nog matte av samtalet med Albin. Han är så tacksam över att matte räddade livet på honom sa han. Han har stor ängslan och oro i sig och han känner sig lugn och trygg i mattes sällskap och är rörd över hennes omtanke..  Matte tycker att hon fick bekräftelse på att hon hanterar Albin rätt och det syns ju tydligt att han blir allt lugnare för varje dag.

Matte kan verkligen rekommendera denna djurkommunikation. Det var värt varenda krona säger hon.

www.helhetenhornborga.se

Matte tycker att det är helt fantastiskt att någon kan samtala med oss djur och att vi berättar så mycket även på distans. Samtalet med mig var klockrent säger matte och detsamma gäller katterna. Matte ska låta Albin få göra om det om något år. Han hade ju bara varit här i tre veckor då samtalet gjordes.

Det enda som djurkommunikatören Lotta behöver veta är djurets namn och ålder och så skickar man med ett foto.

Matte skickade allt från en neutral mailadress så Lotta visste ingenting om vilka vi var eller vår bakgrund innan hon samtalade med oss.

Matte såg Albin på Hundhjälpens hemsida bland en massa hundar förra året och föll för hans blick och utseende. Matte kontaktade Hundhjälpen redan då. Det visade sig att en annan person hade visat intresse och bokat honom. Det gick några månader. En kontaktperson från Hundhjälpen kontaktade matte och undrade om hon fortfarande var intresserad av Albin för den ”nya” ägaren hade dragit sig ur och det var andra gången som han hade blivit övergiven.

Matte kände att det var meningen att hon skulle ta hand om Albin (Alger hette han då) även om hon var lite tveksam över hur jag skulle reagera eftersom jag är så fokuserad på min matte. 

Hon förstod ju också att det inte skulle bli helt lätt att ta hand om en hund som har vuxit upp i ett hundhägn sedan 8 veckors ålder och inte sett någonting annat än andra hundar (alla är inte så snälla) och personalen där. Matte fick också höra att Albin började bli riktigt deprimerad. Hans syskon och mamma kom ju hit till Sverige långt tidigare.

Albin och hans syskon

Nu har Albin varit här i fyra veckor och han tycks anpassa sig bra. Han är inte längre rädd för katterna även om han inte vill ha dem alldeles för tätt inpå sig. Det är en tyst och snäll hund som behöver tid på sig för att komma över sin ängslan och ångest.

Carpe Diem