Trött....sjuk...kalas....åskoväder

Oj, oj oj, vad trötta både matte och jag var i morse.. Matte har hållit mig vaken nästan hela natten. Hon har haft sina jobbiga nysattacker och envisa slemhosta och där emellan haft riktigt svårt med andningen. 

Robban skjutsade matte till husläkarmottagningen där hon fick träffa en akutläkare. Diagnosen blev virusförkylning, bihålor och luftrör är drabbade och detta gör att mattes allergiska astma kraftigt förvärrats, mycket på grund av allt björk- och gräspollen.

Matte ska inhalera Pulmicort, 4 ggr/dagen och Bricanyl vid behov, upp till 12 ggr/dagen.. Dessutom ska hon skölja näsan med koksaltlösning. Matte tål ju nästan inga mediciner så om hon inte är bättre på tisdag skulle hon komma tillbaka.
Antibiotika biter ju inte på virus heller så det är bara att hoppas att förkylningen ger med sig snart...

Problemet är att Carina fyller år i morgon och hon ska ha stort kalas hela dagen lång tillsammans med släkt, vänner och arbetskamrater. 

Matte har inte tänkt vara med på dagens aktiviteter eftersom hon inte kan lämna oss hundar ensamma en hel dag. Dessutom kan hon inte vara ute i naturen så länge med tanke på både pollen och värmen men hon vill gärna följa med på kvällens restaurangbesök i Stockholm så nu hoppas  hon att hon känner sig bättre då.

Robban hann ta en kort rastrunda med oss innan han åkte och jobbade vid 11.30-tiden

Vi skulle ju ut på en runda innan kvällsmaten serverades också. Matte tog Albin först. Hon hörde åskan på långt håll. Albin reagerade inte något speciellt utan gjorde sina toabestyr i lugn och ro.....Plötsligt dök en kvinna med border collie upp precis bakom ryggen på dem. Albin tänkte först brusa upp men matte fick honom på andra tankar genom att prata lugnande med honom....

...men sedan var det min tur. Jag kände direkt att åskan var på väg. Jag ville vända direkt men matte sa att det inte var farligt och att jag var tvungen att gå en liten runda. Usch, så obehagligt det var. När vi närmade oss hemmet igen så sprang jag sista biten fram till källardörren....

Vi hann inte mer än in genom dörren förrän värsta ovädret satt igång. Snacka om snabbt väderomslag....

Jag fick nästan panik och självklart smittade det på Albin som också blev lite orolig men inte alls i närheten av så rädd som jag blev. Jag visste inte hur jag skulle bete mig eller vart jag skulle ta vägen men även om jag inte kunde sitta/ligga still så höll jag mig intill matte som inte verkade bry sig alls om den hemska åskan. Hon satt där lugnt i soffan med sin korsordstidning medan jag hade nerverna långt utanför kroppen.

Nu har ovädret tydligen dragit bort, peppar, peppar...Får hoppas det med tanke på kvällsrundan...