Novemberrusk....regntäcke...blodvite igen

”Minns i november den ljuva september.
den tid då äpplet faller moget.
Grå är november och kall är september.
Spar dina tårar vi vet ju att vårar ska följa…..””

November startade verkligen med rena höstrusket, ösregn och stormvindar hela dagen lång. Kan inte fatta att vädret kan växla så fort. Igår var det ju så underbart skönt ute....

Jag försökte ta genvägar och den kortaste vägen hem när vi var ute men matte sa att jag åtminstone måste gå en längre promenad under dagen.

Matte säger att det är tur att hon måste gå ut med mig för annars hade hon själv stannat inne i detta busväder men sanningen är att jag inte alls behöver gå ut för jag stannar hellre inne i värmen än ger mig ut i blötan. Jag kan hålla mig jättelänge men det får jag inte för matte.....

Jag vet att matte inte gillar november månad och jag håller nog med...

Stora vattenpölar överallt

...och inte en människa eller hund så långt ögat når. Vi mötte Timo i morse men det är den enda hunden jag har sett till idag....

Matte lovade att vi bara skulle ta en kortare runda nu innan kvällsmaten men eftersom regnet vräkte ner så fick jag ha regntäcket på mig och det var ju tur....

Jag vill inte gå ut.....

...måste jag? Kan vi inte gå in igen? Nää, självklart tvingade matte ut mig. Jag lovar att jag skyndade mig med toabestyren så vi snabbt kunde gå in igen....

Vet inte om det regnar lika mycket i Kungsör men Albin är lite sur för att han inte får ligga ute i trädgården...

Efter dagens kamp med Iris så är stor del av mattes vänstra tumme omplåstrat efter ett par djupa sår. Handduken som Iris var inlindad i blev helt blodig. Hon är ju rena utbrytarkungen....

Den absolut jobbigaste sjukling matte någonsin har haft att göra med men när hon efter många om och men fått i sig kortisonet så uppträder hon som om ingenting har hänt. Då ska hon ligga i mattes knä och mysa och är hur kärvänlig som helst...