"Twingly statistik"

tisdag 22 november 2022

En mycket trist dag...insnöade


Den här dagen har inte alls varit kul, utan enbart långtråkig.

Först fick jag gå upp extra tidigt för att matte skulle till fysiologkliniken på Västerås sjukhus. Robban kom hit och tog morgonrundan med oss, innan han skjutsade matte dit. Albin och jag fick inte följa med denna gång och det på grund av ovädret, enligt Robban. I vanliga fall tar det runt 45-50 min till Västerås men nu tog det nästan 1,5 timme. De åkte i god tid så de kom dit 20 min innan bokad tid ändå.





Mattes nerver i ben och armar skulle kollas. De satte på små metallplattor på olika ställen på benen, fötterna, armarna och händerna och dessa gav små stötar. Ett ben och en arm i taget. Olika människor reagerar olika på smärtor men matte tyckte att det var helt okej. Mest obehagligt var det med stötarna i händerna. Undersökningen tog en timme ungefär. Nu skickas resultatet till Uppsala som analyserar det hela. Och om någon vecka har mattes läkare svaret.


På vägen hem fick Robban stanna till vid Carlströms kött. Matte ville passa på att köpa lite gott och fint kött när de ändå var i Västerås.




När de kom hem skulle matte först ta en långpromenad med Albin. Matte försökte köra med elrullstolen men det funkade inte alls, utan den levde sitt eget lilla liv i den hårda snösörjan. Det gick inte att styra. Robban var med och höll i Albin medan matte försökte ta sig fram längs trottoaren men hon fick ge upp. Tre gånger fastnade hon och det var tur att Robban var med och puttade på för annars hade hon blivit sittande där. Det var bara för henne att köra in igen och det var inte heller det lättaste att ta sig tillbaka. Robban hämtade mig och så tog han en rastrunda med oss, innan han var tvungen att gå till caféet.

Robban var arg på den bristfälliga snöröjningen, så han kontaktade bostadsföretaget. De svarade att de hade sopat rent framför entréerna men vad hjälper det när man inte kan ta sig fram på trottoaren med varken rullstol eller rullator. "Man får gå ute på bilvägen", fick han till svar. Problemet är att vägverket har plogat upp stora vallar överallt, även vid övergångsställena, så det går inte att ta sig ut på vägen. I morgon tänker Robban ta ett snack med tekniska chefen på kommunen som åtminstone får se till att folk kan ta sig över övergångsställena. 

Nu i mörkret går folk, en del med barnvagnar eller rullatorer mitt på vägen bland biltrafiken här utanför. De flesta mörkklädda och utan reflexer. De är inte rädda om livhanken precis. Reflexer är faktiskt en billig livförsäkring.




Albin som är så rutinbunden blev förstås rastlös när matte inte kunde ta eftermiddagspromenaden, då vi brukar ta den. Annars ska han trilskas när de ska ut men nu när matte inte kunde så var det bråttom.

Inte förrän vid 16-tiden kunde Robban komma ifrån och ta en kort rastrunda med oss.






Vet inte vad Iris funderar på men något lurt är det?





Nu har matte läst "Björnen sover" av Emelie Schepp, boken som hon köpte av författarinnan när hon var här i stan. Hon har blivit prisad som "Årets deckarförfattare", 3:e året i rad.
Detta är sjunde boken i serien om åklagare Jana Berzelius, kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander. Här finns spänning, intriger och dramatik boken igenom. En lättläst bladvändare. Rekommenderas! Matte tycker dock att man ska läsa serien från början för att bättre förstå bakgrunden till vissa handlingar och ta del av karaktärernas förflutna.

Matte läste idag att den första boken i serien "Märkta för livet" ska spelas in som serie på Viaplay och det ser hon verkligen fram emot att se.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar