"Twingly statistik"

onsdag 18 januari 2023

Promenader igen...på helspänn...

 


Matte tog min morgonrunda i midjekopplet. Hon förstod att jag inte kunde vänta ända tills Robban skulle dyka upp. När han sedan kom följde jag med när han skulle ut med Albin...



Innan Robban gick till caféet, fick han dra ut elrullstolen och ställa den på trottoaren utanför huset.

Vid 11-snåret kom teknikern från Hjälpmedelscentrum och bytte däck. Han berättade att en man i Sala som har en likadan elrullstol får punkteringar på framhjulet stup i kvarten på grund av det vassa gruset på gångvägar och trottoarer.

Robban har pratat med chefen på tekniska avdelningen här på kommunen angående alla punkteringar och då inte bara för matte och andra elrullstolsåkare utan det drabbar ju även cyklister. Förr användes sand till halkbekämpning men de får inte använda det längre på grund av miljöskäl. Han skulle undersöka om det går att krossa gruset så att det blir ännu mer finfördelat.

Inte nog med att matte blir låst här hemma utan det kostar också matte 200 kr varje gång som hon får punka...



Albin blev förstås glad över att få ta sin långpromenad men här blev han utskälld av en hund som satt fastbunden utanför den nya förskolan och som inte gillade att Albin passerade förbi...

...och här kollar han in en annan hund som också hade tydliga åsikter om Albins existens

Albin insåg nog att schäfern var för långt borta för att det skulle vara någon ide att reagera..



Visst tyckte jag att det var skönt att få sträcka på benen men kände mig ändå väldigt spänd efter den senaste tidens smällare och oljud...


Vi gick till sopcontainrarna med glas, metall- och plastförpackningar, övriga förpackningar får matte ta i morgon




Mitt under Albins eftermiddagspromenad hamnade de i ett mycket obehagligt snöoväder





Snöandet slutade lika plötsligt som det började...


...mina nerver var på helspänn och nu började det att mörkna också och det gjorde ju inte saken bättre...




Albin hörde att det var något oväsen ute i trapphuset men var alldeles för lat för att gå ut till hallen, utan låg i sängen och skällde avskräckande. Precis som om att någon skulle bry sig? Jag hörde att det var grannen som troligen kånkade in några större saker och brydde mig inte överhuvudtaget....











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar