Titta det snöar, titta det snöar, allting är vitt, vitt, vitt....
Visst är det kul med snö men jag förstår att det är jobbigt för matte att pulsa runt i den med oss, snorig och febrig som hon är....Till råga på allt fick hon gå tre morgonrundor. Först gick matte och jag vår vanliga runda. Vi var ganska så ensamma ute då.
Sedan var det Albins tur. Han blev skrämd av att en karl, närmare bestämt den hysteriska schäferblandisens husse, gick bakom matte och honom i källargången när de var på väg ut. Albin såg riktigt skraj och orolig ut så matte lät karln passera strax intill utgången.
Albin var nu riktigt stressad så när han strax därefter fick syn på ett gäng hundar som stod i gatukorsningen blev han ännu mer rädd och osäker. En av hundarna skällde ganska så aggressivt mot honom och hundägarna hade tydligen mycket att prata om för de stod kvar där länge och väl.
Albin kollar försiktigt bort mot hundgänget....
Matte tog en omväg och gick en annan runda med honom men Albin var så stressad så han kunde inte koncentrera sig på att göra ifrån sig eller njuta av snön. Matte gick hem med honom för att han skulle lugna ned sig och en timme senare gick de ut igen. Nu lyckades han göra sina toabestyr men han kollade oroligt omkring sig eftersom fler hundar var ute på promenad om än på avstånd.
Han gillar inte när han möter flera hundar som är i flock. Stackarn har tydligen dåliga erfarenheter sedan tidigare och det är därför som jag brukar vakta honom mot främmande hundar.....
Vi har alltså gått flera separata kortare rundor idag. Däremellan har matte vilat på soffan medan hon har kollat på skidtävlingarna.
När matte gick en runda med mig på eftermiddagen så blev hon illamående och höll på att få upp maten som hon hade ätit också. Det var väl inte så trevligt kan jag tänka mig.
Det enda positiva är att matte inte har orkat dammsuga idag för jag gillar inte alls den högljudda maskinen....
Nu har vi ätit kvällsmat så jag känner mig mätt och belåten. Det är alltså dags för den vanliga vilostunden.
Om jag fick bestämma så vore jag glad om jag slapp gå ut på kvällsrundan. Man kan aldrig vara säker på att det är slut på smällandet. Igår trodde jag att jag var smart men det tyckte inte matte. Jag satte mig och kissade precis när vi kom utanför porten. Jag trodde att jag skulle få gå in med detsamma igen men det fick jag inte förstås. Matte tvingade mig att gå runt hela huset och när vi äntligen kom fram till källaringången var jag överlycklig.
Albin vilar också efter maten. Han verkar dock inte ha något emot att gå ut i mörkret på kvällarna. Han reagerar inte lika mycket på ljud som jag gör och det är väl skönt för honom....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar