När matte skulle kasta hushållssopor i morse, så höll de på att renovera och byta dörr på sophuset, så man fick kasta soporna i en container istället....
Matte fick ju tillbaka elrullstolen igår. De har bytt ut både gasreglaget och den lilla ratten som reglerar hastigheten. Nu är snart allting utbytt på den. Teknikern frågade matte var hon hade fått tag i det punkteringsfria framdäcket någonstans, för fler hade frågat honom efter sådana däck?
Matte köpte däcket på Jula
Matte blev glad när hon såg att de hade börjat att sopa trottoarer och gångvägar rena från allt grus...
...det fanns väldigt mycket som han behövde undersöka
...det ena trädet efter det andra
...för att inte tala om marken runt alla lyktstolpar
Han var till och med avslappnad vid de hundmöten han fick, fast det var mest små hundar som dök upp...
Däremot mötte jag en icke så vänlig hund av någon sorts mellanstor "kamphundsras". Han blev fullkomligt galen när han fick syn på mig. Matte blev faktiskt lite orolig, då det såg tveksamt ut om hundens matte skulle kunna hålla i sin hund. Vi skyndade oss därifrån. Då hörde vi att hundägaren svor en massa fula ord åt sin hund. Jag tror inte att det hjälper...
Det är ju skönt att gruset försvinner men det var ett himla liv på de där arbetsmaskinerna...
Vi tog en varsin promenad på eftermiddagen också. Man får passa på när det är fint väder, sa matte. Det har varit sol och +10 grader men det ska tydligen regna i kväll.
Ett gäng grabbar dök upp, vilket gjorde att Albin blev lite på sin vakt. Han tyckte att det var obehagligt att passera förbi dem...
Matte har läst "Straff" av Ann-Helén Laestadius. Hon läser inte bara deckare och kriminalromaner, även om man kan tro det.
Romanen är fiktiv men bygger på verkliga händelser. Straff är inte bara en roman utan även en historielektion om vad samerna utsattes för i nomadskolorna. De sållades även bort från högre utbildning, i en segregation skapad av staten. Matte kan inte förstå hur man kan ha tillåtet att detta kunde få ske.
Det är 1950-tal och renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten är sju år när de tas från sina föräldrar och tvingas gå i nomadskola. Tryggheten byts ut mot en skrämmande tillvaro där samiskan är förbjuden, jojken är syndig och husmor straffar dem med riset. Föräldrarna vågar inte protestera. De fina herrarna lyssnar ändå inte.
Skräckväldet på nomadskolan smittar av sig på de rädda barnen som bildar sin egen inbördes hackordning med pojken Nilsa som huvudmobbare.
30 år senare har de fem valt olika vägar för att överleva eller åtminstone försöka förtränga.
Men så en dag är husmor tillbaka. Hon går där på gatan som om ingenting har hänt. Det blir dock uppenbart att ingen har glömt vad de har varit med om.
Boken är välskriven, gripande och berörande. Kan varmt rekommenderas! Författaren har tagit med en del samiska ord i texten men i slutet av boken finns en samisk ordlista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar