Promenader....blixtbesök....operation....

Har varit ute på morgonrundan. Vill att matte öppnar källardörren så jag kan få komma in och äta frukost....

Bilder från promenaden några timmar senare...

Tog en vilopaus vid en busshållplats.....

Albin måste undersöka allt som vanligt

Jag var mindre road....

Jag kände mig väldigt låg så matte försökte muntra upp mig men det hade hon inte mycket för....Jag var rädd för att det skulle börja regna igen....

Jag har varit på toa....

...men vad är det som prasslar i skogsdungen?

Albin har fått syn på några småfåglar. Han försökte jaga efter dom ett par gånger. Det har aldrig hänt förut. Han blir modigare och modigare....

Här står han och funderar en stund.....

Albin inne på skatebanan där han sprang upp och nerför de olika ramperna. Kul hade han.....

...medan jag höll mig kvar nere på gångbanan

På eftermiddagen tittade solen fram.....

Albin kollar som vanligt in de arbetsmaskiner och grävskopor som vi passerar. Det grävs överallt här i området.....

Och hur sitter du? sa mattes barnbarn Nicklas när han kom på ett blixtbesök vid 18-tiden. Han skulle hämta en kompis som jobbar på Ica Maxi här i stan och köra hem henne till Handen.

Nicklas är ju plåtslagarlärling nu och snacka om att han såg trött ut. Han måste stiga upp fem på morgnarna och jag tror att han slutar vid 16-tiden. Det hade regnat när han jobbade uppe på ett bygge i Stockholm. Han verkar gilla jobbet i alla fall och det var ju bra.

Hans mamma Carina är ute på långkörning med ett företag som åker runt på olika studiebesök..

Robban var hos neurokirurgen på Karolinska nu i eftermiddag. Han är tvungen att operera nacken och det kommer att ske inom 3 - 6 månader.

Det blir en steloperation av nacken, C5-6 och C6-7. De kommer att ta bort diskarna och ersätta med plastdiskar i stället. Sedan växer kotorna ihop med varannan kota till en kota. Han kommer att förlora ca 15% rörlighet enligt överläkaren men han kommer att kunna gå tillbaka till 100% jobb och leva ett normalt liv igen. Och det låter ju skönt!

Med tanke på att Robban har blivit erbjuden ett flertal jobb utan att själv anstränga sig det minsta under den tiden han har varit sjukskriven så är han inte alls orolig för den delen. Bara han blir kvitt domningarna i armen och den otroliga nervsmärtan i axeln o armen så är han glad.